Well, hello there!

En vecka senare, på rätt sida landet, fortsätter jag (Louise) med bloggen!

Så Milano. Vi hade under hela säsongen talat om att åka iväg till Milano och efter att vi insåg att flygbiljetterna även var billigare därifrån så bestämde vi oss för att det skulle vara det perfekta stället att avsluta vår säsong.

Så istället för att packa in oss och allt vårt bagage till en transferbuss till Geneve så blev det en annan buss åt andra hållet, genom Mont Blanc tunneln och över den italienska gränsen. När vi väl var framme i Milano så insåg vi just hur mycket bagage vi faktiskt hade. En hel säsongs kläder, skidutrustning och en del ”upphittade” fynd hade till slut trängts ner i våra väskor och med hjälp av två otroligt snälla stockholmare dragits bort till busstationen. Men i Milano skulle vi helt plötsligt själva lyckas, inte bara bära vårt bagage utan också åka tunnelbana med det (vilket är något en göteborgare som jag kan tycka är tillräckligt nytt även utan bagage.).

Men vi lyckades. Både åka tunnelbana, hitta ett hostel, och få med allt bagage. Efter att vi hade fått i oss varsin pizza på en liten restaurang ett kvarter bort somnade vi gott i vårt lite nedgångna, halvskabbiga och lite-väl-liknande-en-fängelsecell hostelrum.

På morgonen var vi utvilade och redo för Milano. Vi tog tunnelbanan in till il Duomo och – wow! Il Duomo är för er som inte vet en kyrka mitt i centrala Milano, otroligt vacker och är också omringad av andra vackra byggnader, t.ex. en känd inomhusgalleria fylld med dyra restauranger, caféer och märkesbutiker. Vår budget fick oss att gå igenom gallerian och hitta ett lite billigare café att äta frukost på innan vi fortsatte utforska Milano. Vi gick på konstmuseum, åt gelato, shoppade, drack cappuchino, vandrade runt på Milanos vackra gator och gick in i konstiga antikbutiker. När vi kände oss klara för dagen satte vi oss på en uteservering på il Duomo’s baksida, beställde in en flaska rosé och avnjöt den medans vi satt å kollade på alla roliga människor som passerade på gatan. När solen hade gått ner åkte vi tillbaka till hostelet, frächade upp oss, bytte om och tog oss in till centrum igen. Efter middag, vin och grappa var vi redo för en ordentlig utekväll – Milano style!

Och vilken utekväll det var! Dock följdes den av en mindre trevlig bakfylla som gjorde vår andra dag i Milano snäppet mindre effektiv än den första. Men vi lyckades ta oss in i il Duomo, något som inte hade gått dagen innan då vi hade shorts på oss, och vi hittade även till slut den berömda operan il Scala även fast vi insåg att det själva byggnaden i sig inte var särskilt imponerande. Efter en del skräpmat och ett evigt letande efter en matbutik så hade även den andra dagen i Milano tagit slut och vi begav oss hem till hostelet för att för en sista gång packa ihop våra väskor.

Innan vi gick och la oss satt vi och tittade igenom alla filmer vi har spelat in denna säsongen. Bloopers ifrån housetouren, skidfilmer ifrån puderdagar och tillräckligt mycket flum för att få oss att totalt bryta ihop av skratt.

Det enda som är kvar av historien är flygresan hem och hur rolig är den? Jo, lite roligt var det kanske när Theresa lyckades packa in 10 kg övervikt in i hennes snowboardbag och handbagage, ”bara en snowboard här i!”. Så nu är väll historien slut, 100 days of snow, eller 112 blev det väl till slut. Trots att vi har sagt hej då till Chamonix är det inte riktigt dags att säga hej då till bloggen än, både bilder och filmer kommer droppa in inom en snar framtid! Så stay tuned…

Stockholm 21.29

Jahapp. Då var man hemma igen då. Som alltid när man har varit borta en tid tror man att allt ska ha förändrats, att det plötsligt ska stå en massa nya byggnader överallt, att hela lägenheten ska vara ommöblerad och att alla brats (som av ett under) ska ha försvunnit från gatorna.

Men nej. Allt är detsamma och det känns tungt. Speciellt det där med bratsen.

Och det är först nu man saknar det man tog förgivet i Chamonix. Åkingen, såklart. Men också alla bummare som traskade omkring i färgglada jackor med ett par fetingskidor på axeln, de roliga/galna småbarnen i backen som bränner ner i störtlopp på skakiga ben i nån konstig plogställning och tillochmed den franska alkisen i trapphuset som alltid frågar om man pratar franska (nej för 5te gången..) och om man ska ut och åka idag (när man står med brädan under armen och frenetiskt trycker på hissknappen).

Listan med saker jag inte saknar kan i och för sig göras rätt lång den också… Havregrynsgröt, våningssängen, sura busschaffisar, bitchiga fransyskor, baguette, supertung slasksnö, de galet starka vodkalimedrinkarna på monkeys (eller..?) och pasta pasta pasta i alla dess former. Fast som sagt, det finns 1000 gånger fler saker att sakna än inte sakna. Typ ister?!

De sista dagarna i Chamonix chillade vi mest oseriöst i backen när vi inte maxade afterskin. Vi hade snöbollskrig, spjutkastning med skidor och Koeningsbiersdag (dvs, försten att dricka 20 st 25cl öl. Max 3 innan kl 3 och i lag där man fick hjälpa den andra med max 5 öl..). Som vanligt nämner vi inga namn när det kommer till känsliga ämnen men låt oss säga att man inte vill ha Ygge på sitt lag i dricksammanhang. Haha.

Äsch, nu blir det för sentimentalt för mig. Louise, du kanske vill fortsätta och berätta lite om Milano och det?

Hejsvejs!

Happy days

 

Baguette (Ynglingarna gästbloggar)

Baguette. Detta fenomen kan användas inom flera områden. Man kan slåss med dem, man kan köpa dem på bageriet, man kan äta dem till frukost, lunch och middag, man kan lyckas dela på dem på vägen hem från bageriet (gäller Theresa), man kan peta på folk med dem och man kan ha dom som prydnad när de blir för gamla för att äta. 

Frida i kabinen till bageriet på morgonen

Även fast vår vecka har innehållit mycket baguette har vi även hunnit med en hel del annat. Vi som skriver idag är Louise syster Frida, hennes låtsaskompis Lisa och deras bekanta Christoffer som tagit sig ner till baguetternas land en vecka.

Våra pigga reseledare

Vår vecka i Chamonix inleddes med ett galet ätande av det enorma påskägget vi tagit med oss till våra reseledare Theresa och Louise. Så för framtida besökare till lägenheten ska ni veta att 3 kg lösgodis är ett lämpligt sätt att inleda vistelsen. Men för att undvika att snöa in oss allt för mycket på godis och mat så vill vi väl säga att Theresa och Louise har gjort ett himla bra jobb under veckan med att guida oss igenom allt vad livet som säsongare har att erbjuda. Vi har fått lära oss att hitta den billigaste maten på Carrefour, vilket man kan se lite som mataffärernas mataffär. För på hur många ställen kan man köpa ett 10 pack chokladpudding för 1 euro? 

Vi har även lärt oss hur många drinkar man kan beställa under happy hour och blivit euforiska över att de bara kostade 34 kronor och 50 öre. 
På afterskin fick vi dansa på borden och insåg där att det är bra att ha något eller förslagsvis någon att hålla i då stabiliteten på borden kan vara lite sisådär. Vi har också fått ett nytt perspektiv vad det gäller att åka lift då vi märkt att man ju inte bara åka i dem utan också sjunga, dansa, tappa saker, byta om eller fastna i dem. Så nu känns det lite roligare att komma till liften då man aldrig riktigt vet vad som väntar än.

Vi var inte helt rutinerade på baguetter i ryggsäcken än då en baguette var en aning platt när det var dags för lunch.

Det riktiga testet kom dock på lördagen när vi plötsligt fann oss tre ensamma utan våra reseledare att ta oss iväg till backen. Men med all den nyfunna kunskapen vi fått lyckades vi göra oss en redig frukost och lunch (allt såklart med hjälp av baguetter), göra oss redo för skidbacken, och traskade iväg mot bussen. Inte ens där gick det fel utan vi lyckades ta rätt buss första gången (detta till skillnad från tidigare, då tillsammans med våra guider) och var på väg mot Grands Montets. Eller som Lisa hellre kallar det: Monte Grande! Det var inte heller vilken dag som helst i Grands Montets, utan de firade 50 år! Efter att åkt runt i systemet ett tag drog vi oss därför med i festligheterna och stannade för en vin chaud. Ett mycket bra val. Vi spenderade resten av dagen där och lämnade när det började bli lite väl glassigt i backen. Efter en busstur tillbaka hem fann vi två glada säsongare. Louise och Theresa hade nämligen vart på museum. Dock verkade Theresa lite väl besatt av deras nyfunna kunskap, och hade dragit på sig ett konstigt stenintresse.

Vin chaud och en glad Lisa

Sedan har vi självfallet fått gå till Chamonix klassigaste nattklubbar. Slutligen fick vi spela in en superproffsig och snygg musikvideo, men om det tillhör det vanliga säsongslivet eller om det bara är Louise och Theresa som i hemlighet drömmer om killarna i Backstreet Boys kommer vi kanske aldrig få veta.

Lisa och Frida behind the scenes: Backstreet Boys of Chamonix

Med detta gästblogginlägg skulle vi vilja tacka Theresa och Louise för en grymt nice vecka som vi sent kommer glömma! Eller vad vi kommer ihåg av den…

Nu önskar vi er en fortsatt bra säsong, hjärtliga hälsningar från ynglingarna Christoffer, Lisa och Frida

Frida och Christoffer i Grands Montets

Finmiddag sista kvällen!

Finmiddag – så glittertoppen är på!

Frida och tartiflette

Lisa steker kött på varm stenplatta – en lokal delikatess

Fin drink, Theresas drink och Christoffers öl

 

Lisa väntar på bussen

Frida och stormtroopern hon hittade i backen!

Från en av Afterski-kvällarna!

Videoblogg -avsnitt 3

Vi vet att det var länge sedan sist, men nu kommer det vi tror ni alla har suktat efter – EN NY VIDEOBLOGG!!! 

Inspirationen återfanns när Frida, Lisa och Christoffer kom ner och hälsade på (förresten kan ni förvänta er en gästblogg vilken dag som helst!) och vi bestämde oss för att spela in en musikvideo.

Vi valde att försöka efterlikna några av våra största idoler; Backstreet boys och gick in 100 % för 90-tals frillor och pojkbandsmode! Allt för att kunna underhålla er på bloggen! 

Här kommer den i alla fall:

http://youtu.be/o0phlkTzERA

Offpist, wahlqvistar och god mat

Hallå där! Det var ett tag sen sist, och det har hänt riktigt mycket! Den 26e anlände min (TTs) familj, bestående av Mamma Meri, Pappa Ulf och Storebror Max. På köpet fick vi en till Max (som typ kan räknas som en del av familjen) och som hade tagit tåget hit från Engelberg för att cruisea runt lite med sin bästis M1. Yeeey! ❤

Min kära mor åker tyvärr inte skidor (men snart så! Men en fullfjädrad skidlärare till son funkar det inte att va en…mes. Sorry men jag hittade inget bättre ord. ) så vi utnyttjade Chamonix näst bästa sidor och såg på utsikten från Brevent-toppen, åt god mat på typ 40 restauranger, caféer och tehus samt promenerade runt i regnet.

Mamma!

Vi firade påsk Hönö-style, dvs storslaget!

Efter 3 dagar fick min mamma nog och vi var själva med killarna..dvs två übertaggade skidlärare/säsongare och en satsig pappa som försökte hänga med så gott det gick i och utanför pisten. Igår gjorde vi nått som grabbarna sett fram emot hela veckan och som vi har längtat efter hela säsongen; vi bokade nämligen en offpistguide och ÅKTE VALLÉE BLANCHE!! Bland det bästa vi har vart med om i skidväg. En halvmeter orörd puder, fantastisk utsikt och strålande sol. Man kan ha det sämre, som Louise sa vid drick-och-bounty-pausen. Aguille de Midi-liften hade vart stängt i tre dar pga det dåliga vädret (regn + sämst sikt) så igår var första dagen med sol som liften faktiskt var öppen. Förutsättningarna var det bästa, och vi mötte guiden, Lolo, kl 7 för att ta den första liften upp och göra de första spåren ner. Och spår blev det! Emellan glaciärsprickor och jätteberg. Fantabulous.

Inte rätt ställe att va på om man är rädd för höjder..

M1 och Louise

Något övertaggade

Gänget och guiden

M1 stajlar och M2 filmar

Ahlberg, aka Crazyboy, är jobbigt nära en glaciärspricka

Max och Max chillar när alla andra trillat

Glada syskon

Idag sa vi hejdå till M1 och pappa och åkte upp till flegére för att åka pist och jobba på googlebrännan. Pisten kändes ungefär som att åka omkring i ett smörpaket och offpisten kändes typ som att åka omkring i ett smörpaket som stått i ute hela dagen. Slush!

Vi fick vårdnaden om Max gopro under vår sista tid här. NAJS!?

Nu anlände precis Louises syrra Frida med sina 2 polare Lisa och Christoffer! Detta kommer bli en episk vecka, med kasst väder, slask och fantastiskt mycket fest. Hoppas jag. För det var länge sen och vi har just köpt en 1,2 liters desperadosölflaska!

Ps. alla coola bilder är tagna från M2s hjälmkamera, credd till honom!